phytoplankton.se
närodlad levande phytoplankton🛒

en handledning om ozon

Äggviteavskummning

Proteiner (äggvitepartiklar) avlägsnas ur vattnet, innan de börjat upplösas.Det egentliga avskumning förloppet är en flotationsprocess, ett förlopp där allra minsta luftbubblor fastnar på partiklar, som är lika tunga eller tyngre än vatten, och får dem att flyta upp. Genom en anordning i rektionsrörets övre del avskiljs det uppflytande materialet (i skummet) och transporteras upp till skumbehållaren. Därmed befrias vattnet från detta. I skumbehållaren kan man tillsammans med proteiner och urinämnen även finnas svävalger och då och då små stenar. Endast en mycket liten del - ty även en avskummare har en verkningsgrad - går den vanliga vägen, vid vars slut nitrat finns. Bubblornas storlek i äggviteavskummaren är avhängig med salthalten. För att få en bra avskummning krävs bubblor, som är mindre än 1 mm.

Ozon

Ozon med kemisk formel O₃ är en ostabil form av syre där atomerna är sammanbundna tre och tre. Ozon är en gas som klyvs mycket lätt till syre ₂. Ozon bildas när syre utsätts för en hög elektriskt spänning. Ozon höjer vattnets oxidationsförmåga till högsta nivå. Alla reducerande förbindningar oxideras snabbt. Störande mellanförbindningar, som ofta kan störa obehagligt länge och leda till beskymmersamma komplikationer, avgiftas snabbt. De starkt reducerande ämnen, som hörrör från många föruttnelseprocesser samt de mycket farliga bakterietoxinerna kan inte ens uppstå. En viss bakterieminskning sker men kan inte tillskrivas ozonets steriliserande verkan, utan fastmer att ozonet främjar skumbildningen, vilket medför att fler bakterier skummas bort. Avskumningsprocessen förbättras avsevärt bara genom en liten ozon tillförsel. Ozon förhindrar i stor utsträckning att sjukdom bryter ut samt botar ektoparasitära sjukdomar. Ozon tillsammans med medikamenter är inte tillrådigt.

Då det är hög spänning i ozonisatorn är det av säkerhetsskäl nödvändigt att luften som leds genom är torr. Då kan man använda sig av en sk. ozon booster (lufttorkare) som fylls med  silicagel kulor (torrmedel kulor) som tar upp och binder fuktig luft. När de blivit mättade slår de om från blå till röd. Dessa silicagel kulor regeneras när de blivit mättade i en varmluftsugn i 180˚ C. Luften som drivs genom ozon boostern och ozonistatorn sköts lämpligen med en mindre luftpump. Om ingen luft genomströmmar ozonisatorn, kan den inte heller ge något ozon. Ozon är väldigt tunn och behöver hjälp för att ta sig fram. För att reglera luftmängden mer exakt från luftpumpen kan man sätta en luftflödes mätare efter luftpumpen och före ozonisatorn, Har man en ozon booster så sätter man den mellan ozon boostern och ozonisatorn. 

Anslutningar och slangar utgörs lämpligen med silikon material som är provat för att klara av ozon haltig luft utan att bli anfrätta eller hårda. Det finns en tunnare och en kraftigare typ av silikon slang och välj den kraftigare s.k ozoflex. Kostar lite mer men behöver inte bytas lika ofta.

Antingen låter man ozonet strömma ut i akvariet med en träutströmmare eller så låter man ozonluften tryckas in i via luftuttaget på sin äggviteavskummare. Genom att tillföra ozon direkt in i äggviteavskummaren kommer äggviteavskummarens verkningsgrad avsevärt förbättras och därav kommer skumbildningen bli mycket effektivare. 

För att kunna styra tillförseln av ozon rekommenderas en redox kontroll som styrs med hjälp av en elektrod/sensor som genom en enkel inställning låter ozonisatorn starta och stängas av alltefter sitt eget önskemål och inställningar. Alltför höga redox potential värden (syretryck) som kan bli fallet om man låter sin ozonisator flöda fritt undviks därmed. Akvariet kan bli sterilt om slutvärdet blir alltför högt.

Rekommendationen är att man aldrig ger mer än 10 mg ozon/100 liter vatten. Därför finns det ingen mening med att köpa en ozonisator som är alltför kraftfulll för sin akvariestorlek. Upp till 250 liter/25 mg till 500 liter/50 mg osv. Dessutom sparar man pengar genom att välja en modell som är mer lämpad.

Hur vet man att man aldrig ger för mycket ozon oavsett om man har en styrning (redox kontroll) eller inte?

Enklaste sättet är att vrida på ozonet och när man känner en svag ozondoft ovan vattenytan sänker man tills denna friska lukt inte känns längre. Nu är ozonisatorn korrekt inställd och med en redox kontroll så ställer man in önskat värde för av och påslag. Understiger redox potentialen det inställda värdet så sätts den på och tvärtom. En ständig ozontillförsel på 1-2 mg/100 liter dygnet runt är annars det bästa än att ge mer på en gång. När pH sjunker stiger redox potentialen och får man då en alltför snabb höjning kan djuren komma att påverkas. Så länge det finns mätbar nitrit i akvariet finns det inget ozon överskott och då kan heller inga skador på djuren uppstå. Fiskar, koraller och lägre djur behöver även vänja in sig med ozon tillförseln. Därför är det lämpligt att de första veckorna ge mindre doser med några timmar om dagen än vad man kan ge senare. 

Genom att använda aktivt kol i en behållare ovanpå skumkoppen till äggviteavskummaren kan en del av ozon doften tas bort då den är svår att utestänga helt. Vissa tillverkare kan ha specialgjorda lock till skumbehållare för just för detta. Annars är det enkelt och bygga en egen konstruktion. Aktivt kol användes alltid för att filtrera utgående vatten från äggviteavskummaren som då kommer ta hand om eventuella restprodukter från ozonet som inte äggviteavskummaren klarat att skumma bort. Ozon och aktivt kol tar bort spårämnen från akvariet som bör tillsättas varje vecka. Spårämnen tillföres också med regelbundna vattenbyten. 

P. navarchus
P. navarchus